Epigram 7.287

URN
Created on
By
Updated on

Descriptions

Codex Palatinus 23 p. 249

Texts


καὶ νέκυν ἀπρήυντος ἀνιήσει με θάλασσα
Λῦσιν, ἐρημαίῃ κρυπτὸν ὑπὸ σπιλάδι,
στρηνὲς ἀεὶ φωνεῦσα παρ᾽ οὔατι, καὶ παρὰ κωφὸν
σῆμα. τί μ᾽, ὤνθρωποι, τῇδε παρῳκίσατε,

ἣ πνοιῆς χήρωσε τὸν οὐκ ἐπὶ φορτίδι νηὶ
ἔμπορον, ἀλλ᾽ ὀλίγης ναυτίλον εἰρεσίης
θηκαμένη ναυηγόν; ὁ δ᾽ ἐκ πόντοιο ματεύων
ζωήν, ἐκ πόντου καὶ μόρον εἱλκυσάμην.

— Paton edition

Io sono Líside. Morto, solinga rupe mi cela:
ma sempre avrò dal crudo mare briga,
che fragoroso all'orecchio mi suona, vicino alla tomba
sorda. Perché piazzarmi accanto al mare,
che respiro mi tolse? Mercante non ero su cargo,
possedevo una barca esigua, e volle
ch'io naufragassi. Dal mare cercavo di trarre la vita:
anche la morte ricavai dal mare.

— Pontani, Filippo Maria (1978-81) (ed.): Antologia Palatina, 4 vols., Torino.

Cities

Comment

#1

Genre

Pour P. Waltz, cette épigramme est nettement imitée de VII. 267. Elle tient plus d'une petite élégie que d'une épitaphe.

Alignments

καὶ νέκυν ἀπρήυντος ἀνιήσει με θάλασσα
Λῦσιν , ἐρημαίῃ κρυπτὸν ὑπὸ σπιλάδι ,
στρηνὲς ἀεὶ φωνεῦσα παρ οὔατι , καὶ παρὰ κωφὸν
σῆμα . τί μ , ὤνθρωποι , τῇδε παρῳκίσατε ,

πνοιῆς χήρωσε τὸν οὐκ ἐπὶ φορτίδι νηὶ
ἔμπορον , ἀλλ ὀλίγης ναυτίλον εἰρεσίης
θηκαμένη ναυηγόν ; δ ἐκ πόντοιο ματεύων
ζωήν , ἐκ πόντου καὶ μόρον εἱλκυσάμην .

Even in death shall the unappeased sea vex me , Lysis , buried as I am beneath this desert rock , sounding ever harshly in my ears close to my deaf tomb . Why , O men , did ye lay me next to her who reft me of breath , who wrecked me not trading on a merchantman , but embarked on a little rowing - boat ? From the sea I sought to gain my living , and from the sea I drew forth death .

External references

Media

Last modifications

Epigram 7.287: Addition of [ita] Io sono Líside. Morto, solinga rupe … by “annu.manzo

Epigram 7.287: First revision

See all modifications →